Nadifa Mohameds roman ”Förlorade själar” blev för mig en viktig påminnelse om vad kvinnor i andra delar av världen, långt borta från vårt priviligierade Sverige, många gånger får utså och uthärda. Visst vet jag att vi har många somaliska flyktingar i vårt land, 60 000 enligt romanens baksidestext, men under läsningen av denna...
Med en plågsamt stark igenkänning träffar Carl Johan Vallgrens beskrivning av en småstad under tidigt 80-tal mig rakt i magen. I hans roman Havsmannen blandas dock den blytunga socialrealismen, återfunnen på samhällets botten, med en Vallgrenskt övernaturlig varelse. *** Precis som jag publicerat detta inlägg kommer jag på att jag ska göra...
”Det enda kungadöme som gör en människa till kung är hennes egen själs kungadöme. Den enda makt som har någon mening är makten till en bättre värld.” Shantaram har med sina nästa 1000 tättskrivna sidor tornat upp sig i min bokhylla under ganska många år. Trots upprepade försök har jag liksom inte...
Det var egentligen ett bra tag sedan jag läste ut Stoner av John Williams (utgiven på Natur och Kultur) men jag har dröjt med att skriva om den eftersom jag på något vis har haft svårt att sätta ord på vad jag tyckte om den. ”Hypad” som den varit i...
Hugo Rask, denne kvinnokarl och upphöjde videokonstnär, har olovligen tillgripit den förnuftiga poeten, Ester Nilssons kropp och har ingen som helst avsikt att behålla den. Brottsrubricering: Egenmäktigt förfarande Enligt min mening är Lena Andersson en av Sveriges mest begåvade och intressanta skribenter. Mången gång har jag velat trycka upp...
