Kvinnorna i Vietnamkriget

Vi är flera som läst Kristin Hannah, både ”Himmel över Alaska” och ” De fyra vindarna”, och säkert flera. Tyvärr låg vår blogg tekniskt nere ett tag och därför har de inte blivit presenterade i bloggen. ”De fyra vindarna” bygger också på vår läsupplevelse av John Steinbeck, ”Vredens druvor”. Som vi såg på Dramaten nu i december i samband med vårt 20-årsjubileum.

Men det här är nåt helt annat. Kristin Hannah säger själv i sitt efterord i boken att den här boken (Kvinnorna) har levt med henne i många år, men att hon inte känt sig mogen att ta hand om den på det sätt den förtjänar. Historien är för stark.

Det handlar om Frances (Frankie) McGrath som under 60-talet är en ung tjej i rika förhållanden i Kalifornien och som har sin framtid utstakad. Hon ska träffa en bra man, bli hustru och mor och that´s it. Hon studerar till sjuksköterska men tänker att det mest handlar om att lägga om sår och dela ut mediciner. Hennes bror åker till Vietnam och skickar brev med positiva meddelanden om sol, fotbollsmatcher och ett lättsamt liv. Men sen kommer militärpolisen till Frankies hem och berättar att han dött i en helikopterolycka. Familjen blir förstås helt förstörd. I faderns arbetsrum finns en ”hjältevägg” med fotografier på släktens militära historia, men fadern själv är inte med, eftersom han inte ansågs fysiskt lämplig för att delta i 2:a världskriget. Frankie bestämmer sig för att göra skillnad och söker sig som sjuksköterska till Vietnam, trots att hon knappt har jobbat inom yrket. Hon vill ta plats på ”hjälteväggen”.

Hennes första upplevelse i militärlägret blir en mardröm. Det har varit en attack och soldater väller in med skottskador, avskjutna lemmar och total panik. Men Frankie lär sig och utvecklas och hennes vänskap med kollegor ger henne styrka. Och den vänskapen följer med i berättelsen och är en styrka som är väldigt gripande.

Även om de fruktansvärda beskrivningarna av kriget och dess effekter är starka, är det Frankies återkomst till USA som berör mest. Hon finns inte. När hon lider av mardrömmar och minnesbilder får hon ingen hjälp. Hon söker sig till veterancentrum för stöd men får höra att ”det fanns inga kvinnor i Vietnam”. Frankies vardag funkar inte, och hon är på väg att falla till botten. Hennes insats värderas inte, vare sig av samhället eller hennes familj.

Den här boken grep mig otroligt starkt. Hur krig påverkar, och hur vi tar hand om dem som varit med om ofattbara och fruktansvärda upplevelser. Begreppet PTSD finns inte till en början, men man börjar förstå att de som varit med om stora trauman, som Frankie, behöver psykiatrisk hjälp för att bearbeta sina upplevelser och komma vidare.

Jag tänker på de konflikter och krig som finns i nuläget i världen. Att det leder till psykiska besvär, som också kan leda till fysiska symptom är ju numera självklart. Men hur många som drabbas är väldigt oklart. Och man undrar också; får alla hjälp?