LA histories
I James Freys berättelse Bright Shiny Morning är Los Angeles huvudpersonen. I en underskön mix av fakta och människoöden serverar Frey en metropolitisk cocktail med både söt och bitter eftersmak.
Inledningsvis ges läsaren en rapp redogörelse för LA:s historia och titt som tätt återkommer denna typ av snabba, faktaspäckade inslag: Hur många och vilka som köper vilken typ av vapen i en speciell vapenaffär. Hur motorvägarna är dragna runt staden och vilka deras korrekta benämningar respektive smeknamn är. Namnen på de som sitter fängslade på en viss anstalt och varför de hamnat där. Ja dessa passager i berättelsen förstärker upplevelsen av att det är ”the real deal LA” som Frey låter växa fram mellan bokpärmarna.
18 miljonersstaden har lockat och trollbundit människor genom hela sin korta historia, och likt rysk roulett skoningslöst krossat vissa och burit fram andra till sanslösa höjder.
I berättelsen träffar vi horder av karaktärer, den enes öde märkligare än den andres. De flesta ägnar författaren mycket liten tid men lyckas ändå få dem att träffa mig som en välriktad knytnäve i magen eller en flyktig och väldoftande puss på kinden. Det är en salig blandning av krigsveteraner och knarkare, fotomodeller och prostituerade, illegala invandrare och olyckliga män och kvinnor i allt för blanka och dyrbara kostymer.
Några personer får vi följa lite längre och de vill inte riktigt lämna mig efter sista sidan. För man undrar ju ifall den macho filmstjärnan slutligen kommer att få visa sin kärlek på riktigt, eller om den intelligenta amerikan-mexikanskan någonsin kommer att ta examen vid något fint universitet. Och om Old Man Joe som bor på en offentlig toalett på Venice Beach kommer att kunna bli fri sin besatthet av Chablis och om Maddie kan ge sitt barn något framtidshopp med de förutsättningar hon kommer att kunna erbjuda.
Venice Beach bjuder varje dag på en ny Bright Shiny Morning.
Trassligheten och olyckligheten dominerar definitivt berättelsen men Frey kastar då och då åt oss några saftiga köttben av kärlek och lycka. Och hopp. Hopp som tänds efter varje natt – då en ljus, ny morgon väntar.
Skrivstil
Måste ägna några ord åt James Freys sätt att skriva denna bok. Jag tror att man måste älska eller hata det. Det kan inte finnas något sätt att förhålla sig neutral till denna snapshot-teknik dragen till sin spets. Huller om buller – om än kronologiskt – staplas personporträtt på statistiska redogörelser, ovan på miljöskildringar, mixat med bråddjupa tankar om livet och döden. Snabbt, snabbt, snabbt kastas man som läsare hit och dit. Ja lite som LA självt helt enkelt, och jag älskar det.
James Frey är dessutom aktuell med Sista testamentet och gästade nyligen Babel. Jag blir jättenyfiken. Denne man var inte helt okontroversiell redan innan han beslöt sig om för att komplettera bibeln med det sista testamentet. Hans karriär har kantats av skandaler i samband med att självaste Oprah avslöjade honom som lögnare i samband med hans succéroman Tusen små bitar.
Betyg
Att jag är mycket positiv till denne författare och i synnerhet till nyss lästa Bright Shiny Morning kommer nog inte som någon överraskning. Redan Tusen små bitar i början på 200-talet var en positiv läsupplevelse och jag ser mycket fram emot att sätta tänderna i Sista testamentet.
Att Pocketpinglornas favorit Jonas Hassen Khemiri rankat just Bright Shiny Morning som en av sina favoritböcker stärker mig också i min utdelning av en liten 5-poängare till denna bok.
Ja, har Khemiri rekommenderat denne författare så blir man ju definitivt intresserad även om vi pocketpinglor inte var odelat positiva till ”Sjömannen som föll i onåd hos havet” http://www.pocketpinglorna.se/allmant/2012-05/japansk-sjoman-forbryllar-pinglor/ som han ju också har hyllat. Men nyfiken blir jag! Förresten ser jag även dig som en pålitlig boktipsare, Pia. Inte bara Khemiri 🙂
Jag gillade ju även sjömannen. Tror att den röda tråden är ”rakt på sak” berättandet som trots sin snabbhet lyckas göra enorma intryck. Blir lite distraherad och dömnig av ett för utsvävande och ”blommigt” språk. Speglar kanske min personlighet… 😉
Den här har jag inte läst. Är annars så är jag fan av James Frey och ska själv sätta tänderna i sista testamentet.
Du har väckt min nyfikenhet Pia! 🙂 Men det där persongalleriet låter lite jobbigt. Blir det inte svårt att hålla reda på alla människor?
Frey gör det lätt för läsaren. Det är egentligen bara en handfull som hänger med genom hela boken, och de glömmer man inte så lätt…
Kul! Var helt fast i Tusen små bitar när jag läste den, men har liksom glömt bort James Frey sedan dess. Dags att återstifta bekantskapen låter det som!