Kråkflickan – spänning genom människors psyken
Kråkflickan är en ny svensk thriller av författarparet Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist, utgiven av Pocketförlaget. Det är ett fräscht, nydanande och välkommet tillskott i den stora utgivningen av spänningsromaner.
Det är ruskigt otäckt, en ung pojke hittas mördad och han har torterats svårt. Pojken är av utländsk härkomst och hans identitet går inte att fastställa. Kriminalkommissarie Jeanette Kihilberg får ärendet på sitt bord, men här får vi inte följa polisarbetet i någon klassisk mening. Istället fokuserar författarna på polisens själsliv, problemen på hemmaplan med den boehmiske konstnärsmannen som inte drar in några pengar till hushållet och tonårssonen som får för lite uppmärksamhet. Någonstans är en ny pojke fången hos hjärnan bakom brottet. Någon som vill skada och orsaka obeskrivligt lidande. Varför?
Parallellt får vi följa psykoterapeuten Sofia Zetterlund som har två klienter med tecken på multipla personligheter; Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna som bär med sig ett djupt sår från barndomen. Romanen växlar skickligt mellan de olika personernas berettelser, nutid och dåtid och skräcken ligger hela tiden och lurar i bakgrunden.
Boken är välskriven och språket ibland ovanligt vackert för att vara i en kriminalroman. Kråkflickan är den första delen i triologin om Victoria Bergmans Svaghet. I slutet på första delen har de parallella historierna vävts samman till en förskräckande bild och skapat ett riktigt crecendo. Att läsa del två är nödvändigt och jag gör det gärna. Andra delen heter Hungerelden och kommer ut i maj 2011.
Fotnot: Fick med boken en liten folder med information om författarparet Eriksson/Sundqvist vilket kändes väldigt trevligt. Får veta att de fördes samman på grund av sviken kärlek – de behövde helt enkelt skriva av sig. Båda har gemensamt att de är uppvuxna i Gävle. Den ene har en bakgrund som punkrockare och bibliotikare, den andre har gått konstfack och gjort ett 50-tal utställningar. En stringent prosa mötte en ADHD-betingad punktext och på den vägen är det…
Hajade till när jag såg omslagt häromdagen, för denna Carl Larsson tavla hängde på mitt och lillsyrrans barnrum när vi var små. Den otäcka masken på flickan på bokomslaget fick mig illa till mods efetrsom jag bara har barnminnen till tavlan. Men den otäcka masken förvreds det oskyldiga vackra helyllemovtivet snabbt till något mycket olustigt… Tänk vad detaljer gör stor skillnad.
Låter som en spännande historia, kommer säkert att läsas!
Lite rysligt låter det ju. Spännande med något ny infallsvikel.
Hej och tack för en fin, fin recension. Det värmer.
// Håkan och Jerker
Det gör vi gärna, ser fram emot del två:-D