Livet efter dig – lite av en besvikelse…
Lite av en besvikelse kan väl sammanfatta diskussionen av Livet efter dig av Jojo Moyes (Printz Publishing). Kanske hade det med förväntningarna att göra. Den hade ju fått så bra kritik och många var det som rekommenderat den efter sommarens semesterläsning.
Men tyvärr. Den gick inte riktigt hem hos oss Pocketpinglor. Historien handlar om Will, den snygga, framgångsrika, atletiska affärsmannen ”som hade allt” tills han råkar ut för en olycka och blir totalförlamad. Han kommer från en överklassfamilj (med mycket pengar och lite kärlek…).
Många personliga assistenter har passerat revy, men ingen blir långvarig eftersom de inte står ut med hans elakheter och lynnighet. Tills Lou gör entré. Hon; söt, ung, bohemian chic, arbetarklasstjej som lever det lilla livet i småstaden med tillbakahållna drömmar om studier och storstadsflärd eftersom hon måste försörja sin kaotiska familj (som har noll pengar, men mycket kärlek…).
Temat påminner om den franska filmen En oväntad vänskap och även den svenska Ego. Men den skillnaden att Livet efter dig också innehåller dimensionen om assisterat självmord. Will har nämligen bestämt sig för att åka till Dignitas, en sjävmordsklinik i Schweiz, för att ta sitt liv eftersom han inte står ut med livet som det blivit efter olyckan.
Han har dock lovat sin mamma att tänka över beslutet i sex månader. Mamman hoppas att Lou ska få honom på andra tankar. Om detta har Lou ingen aning -till en början. Men av en slump överhör hon ett samtal och förstår att tiden är knapp och att det är upp till henne om Will ska fortsätta leva eller inte.
Lou anstränger sig till det yttersta för att Will ska få tillbaka livsglädjen och mellan dem växer en vänskap och så småningom även kärlek. Historien skulle kunna ha varit riktigt bra. Diskussionen om vad som är ett värdigt liv och om man har rätt att ta sitt eget liv är intressant och jag tycker att den engelska titeln ”Me before you” är betydligt mer passande än den svenska.
Tyvärr sänks hela boken av att porträtten av Will och Lou är så grymt klyschiga: lite äldre, rik, framgångsrik, världsvan kille träffar levnadsglad, fattig, osäker, söt tjej. Han berikar hennes liv genom att introducera henne till kultur och intellektuella diskussioner (i bjärt kontrast till hennes småstadsinskränkta, egoistiska pojkvän som bara tränar för olika triatlonlopp och pratar proteinpulver). Hon i sin tur avväpnar honom med sin naturliga charm, värme och intelligens.
Det som ändå gör den läsvärd var de olika aspekterna på rätten till assisterat självmord eller inte. Vi gjorde också återkopplingar till en tidigare bok vi läst på det temat i Pocketpinglorna – En sorts kärlek av Ray Kluun.
Boken får tre av fem pinglor.
Bra sammanfattat Hedvig! Javisst var det lite av en besvikelse. En klichéartad och förutsägbar berättelse, men vi kan inte ta från den natt vi alla ändå ville läsa ut den för att se hur det gick. Ja därav säkert det ändå helt ok betyget.
Några måste ändå ha gillat den då den var slutsåld på de två största nätbokhandlarna… 😉
Ibland är det ju lite skönt att läsa böcker där man känner sig trygg på slutet….
o nu fick jag en bra sammanfattning så jag hoppar nog denna boken.
Åh kan inte hålla med dig. Jag tycker ni har missuppfattat hela grejen. Hon var en tjej som inte hade sätt världen pga sina anledningar och han såg henne för det hon var och hon såg honom för det han var. Fantastiskt bok som får en att uppskatta det man redan har. Bara för att ni kanske inte lever i sådana relationer där kärleken faktiskt inte är vardagligt betyder inte att den kärleken inte existerar. Vad ni anser vara klyschigt betyder inte att det inte är någon annans vardag. Detta var ren och skär kärlek. Ni var nog bara väldigt pessimistiska kvinnor
Lola: Naturligtvis är det upp till var och en att avgöra vad man upplever som ”klyschigt” och inte. Men när vi diskuterade boken så upplevde vi att vi kände igen karaktärerna från så många andra sammanhang och att historien kändes lite förutsägbar, vilket förtog lite. Men vad vi tycker är ju inte representativt för alla… Med tanke på hur bra boken sålt så verkar de flesta hålla med dig:-)
Om man läser boken noga så ser man tydligt hur klichéartat JoJo M mycket medvetet skriver sin inledning. OCH hur hon ”gradvis” förändrar den snygge atleten (enl Pocketpinglorna) jag som upplevt mängder av olika kärlekar (är nu 70 år och pensionerad bibliotekarie) och också ”förbjudna” kan känna med denna roman som stark sensuell och vacker, ja faktiskt vacker. När man ser den totala förändringen av Will och Clarks uppgivenhet då hon vet att hon är drabbad av den stora grymma sanna kärleken. Boken är en höjdare.
Även recensioner kan vara klyschiga! Man ser/läser vad man vill se/läsa. Jag tycker tvärtom att humorn och värmen förtog eventuella klichéer. Och närheten och intimiteten var så oändligt mycket bättre skildrad här än i många ”avklädda” bok- och filmscener. Förväxla inte detta med en prydhetskliché.
Jag hoppas att ni som inte läst boken låter er påverkas av det Hedvig skriver/”sammanfattar. Boken är vansinnigt bra, bringar fram många starka känslor. Du blir arg, i nästa sekund skrattar du högt, läser frenetiskt och lipar ibland! Ingen som läser boken (utan att ha i åtanke att analysera och kategorisera boken) kommer tycka att den är klyschig eller förutsägbar. Tvärtom, den är så spännande att man ligger uppe hela natten för att läsa.
Snälla vem kan svara mig är livet efter dig passar romanen och varför tack
Velket tema anser ni boken berör??och varför tack
Vet inte hur ni dömer böcker, men i MIN värld var den FANTASTISK! Se bakom gränsen, att det är en sann historia! Boken är bra skriven och den rör nog de flesta till tårar….
Smaken är som baken, delad. Själv älskade jag nämligen boken!! Lättläst, lite förutsägbar men ändå helt underbar bok som väcker en hel del tankar kring ämnen som man kanske vanligtvis inte funderar så mycket över, och en bild av vad sann kärlek verkligen är.
En fantastisk bok om kärlek!
Men också en berättelse om hur normer, klass och uppväxtmiljöer utestänger och skymmer möjligheterna utanför ramarna. Bägge huvudpersonerna får träda ur sina förutbestämda roller i livet och uppleva nya sidor av sig själva och nya dimensioner i livet. Av någon förutbestämd anledning möts så dessa människor i en oerhört tragisk situation, men utan dessa omständigheter hade de aldrig fått uppleva den stora kärleken. Historien lever kvar inombords lång tid efter att jag läst ut boken.
Varför boken heter livet efter dig ?
Tror att du måste läsa boken Said. Då förstår man bokens titel väldigt bra.
Jag gillade boken. Livet är väl ingen kliche !!! Det här är precis som livet självt. Dethär är en bok man minns efteråt. Intressant skildring av karaktärerna. Skön humor. Obeskrivlig kärlek som fängslar, och man vill veta vad hände sen. Nu har jag läst ut uppföljaren Arvet efter dig. Lika underbar. Vilka böcker är det som ni pinglor gillar? Rekommenderar varmt båda böckerna. Tänker se filmatiseringarna oxå.
Nu till gåtan: Varför tycker människorna, samhället runt Allan att det är ok att han tar livet av sig medan alla med alla medel försöker hindra Bert att göra det samma? Svetet finns här: http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2016/06/16/vi-later-allan-do/
Lisbet: Mycket tänkvärt inlägg! Tack för det!