Vackra runier
Året är 1962 då en blond långbent amerikanska stiger i land i Cinque Terres sjätte (!!!) – mycket inofficiella byn – Porto Vergogna, där den unge italienaren Pasquale står och plockar sten och dagdrömmer om att bygga en tennisbana på en av klippavsatserna utanför det mycket nedgångna pensionatet han ärvt av sin far.
Visst är det en uppenbar upptakt till en smäktande kärlekshistoria som med stor sannolikhet slutar med att dom får varandra på slutet?
Visserligen, men den här berättelsen är så mycket mer. Beautiful ruins författad av Jess Walter är en snillrik berättelse som även tar oss med 50 år framåt i tiden till det syniska Hollywood, där den bedagade filmproducenten, Michael Deanes unga frustrerade talangscout, Clair försöker få honom att satsa på ett något mer djupsinniga manus än de IQ-befriade reality shower han alltjämt faller för.
Kopplingarna mellan berättelsernas parallella tidsrymder; den italienska efterkrigstiden och dagens ytliga Kalifornien, är många och både av det ledsamma och av det lustiga slagen. Exempelvis att Mr Deanes var producent av legendariska Cleopatra, med det skandalomsusade kärleksparet Liz Tylor och Richard Burton i huvudrollerna, och att den blonda (!) amerikanskan, Dee spelade en av hovdamerna. Att Pasquales enda tidigare internationella gäst var en amerikansk författar som överlevt andra världskriget och sedemera flyttar till samma stad som Dee valde att bosätta sig i. Eller att känslan av samhörighet och förståelse kan vara exakt den samma oavsett om det gått 50 år sedan man senast träffades…
Titeln skvallrar om berättelsens utgång: hur söndrat och raserat något än kan vara så kan det ändå finnas något skört och vackert sprunget ur all bedrövelse.
Skrivstil
Författaren har verkligen förmågan att på ett både fångande och underhållande sätt måla upp en väldigt genomarbetad berättelse. Både händelser, miljöer och relationer beskrivs med värme och humor, och personporträtten gör att man tycker sig känna karaktärerna. Detta är helt enkelt något jag skulle vilja beskriva som en kvalitativ kärleksroman helt fri från kladdiga famntag och detaljerat beskrivna trånande blickar.
Betyg
I sin genre (kvalitativ kärleksroman alltså) blir det ett bra betyg från min sida: 4 pinglor av 5 möjliga. I kategorin resmål-jag-verkligen-gillar-och-kan-rekommendera ger jag Cinque Terre lätt 5 havsdoftande olivkvistar av 5 möjliga.
Vad roligt att få en inblick i ditt australiensiska liv och den lokala bookshopen – vad mysigt det verkar. Blev väldigt sugen på att läsa boken och att vandra i Cinque Terre.
Du lyckas verkligen få mig sugen på denna bok!
Låter lockande! Den miljön är ju nästan oslagbar och så en lyckad kärlekshistoria på det. Tack för tipset 🙂
Blir sugen på att läsa boken, men allra mest på att vandra i Cinque Terre! Kanske något för Pocketpinglorna framöver? 🙂
Var nog lite trött när jag skrev detta blogginlägg. Först var jag luddig med geografin, bokaffären med den trevlige ynglingen ligger i Vermont, New England, USA. Sedan var vissa passager i inlägget mer än lovligt osammanhängande ser jag nu när jag läser det igen. Förlåt! 😉 Men jag är helt säker på att det var en läsvärd bok och att Hedvig B har helt rätt i att vi pinglor skulle ha det riktigt trevligt tillsammans (och gott!) under en långhelg i norra Italien. Kanske till något typ av jubileum?!
Mmmm, härligt! luddigt, läsvärt och mysigt på samma gång 😉