Ett helt annat Italien…

Ja, det är en helt annan sida av Italien än vackra medelhavstränder, toscanska vingårdar eller medeltida kyrkor som vi får ta del av i Silvia Avallones debutroman Stål. Ett sunkigt och nedslitet bostadskomplex byggt i anslutning till ett stort stålverk, där nästan alla männen vi möter i romanen jobbar, ska jobba eller har jobbat, är miljön vi introduceras till. Visserligen ligger det vid en strand men det är lortigt och oglamoröst med en massa illaluktande tång som man tvingas vada igenom för att komma ut i vattnet. Ett helt annat Italien…

De hårdbarkade italienska machomännen och stålverket ligger som sagt som en fond för berättelsen, men det är kvinnorna som står i centrum. De två vännerna Anna och Francesca är våra huvudpersoner och skildringen av deras uppväxt i denna tuffa miljö är helt enkelt en av de bästa och starkaste uppväxtskildringar jag läst på länge. Beskrivningen av deras vardag och liv berör verkligen. Ett liv där ingen verkar kunna gå en ljus framtid till mötes. Allt är på något sätt förutbestämt, alla roller är givna, men samtidigt finns där en kraft och en viljestyrka hos karaktärerna om att en gång kunna leva ett annat liv.

Förutom den starka skildringen av flickornas vänskap så finner man flera fantastiska personporträtt av människor i deras närhet; vänner, familj eller grannar i trappuppgången. Och allas historia berör! Kvinnornas, männens och barnens.

Ja, som ni kanske förstår så var det här en bok som hamnar högt på vår ”lista”. Den var en av våra ”jul-böcker” och flera av oss sträckläste den (något som är så underbart att äntligen få tid till i lovtider). Vi var alla eniga om att den skulle få fem pinglor!