Hey Dolly är tunn men lovar runt
Det blev inget Augustpris för nominerade Amanda Svensson i år. Men hon kan trösta sig med att vi har läst och pinglat hennes debutbok Hey Dolly. Eftersom boken är kort och lättläst blir mitt inlägg detsamma. Jag gillade att läsa Hey Dolly på samma sätt som man gillar att läsa ett glossig magasin. Därmed inte sagt att det är dålig litteratur. Språket flyger iväg med dig, det är stundtals riktigt roligt med en skön humor, och stundtals svart och deppigt. Men aldrig tråkigt.
Tyvärr måste jag dock säga att berättelsen om den lätt störda, äventyrslystna Dolly, hennes triste men snälle pojkvän, destruktiva väninnor och den mystiska rockstjärnan är underhållande på ett skruvat sätt, men inget som stannar kvar i mig. Men Amanda Svenssons snudd på geniala språk är en gåva jag hoppas hon förvaltar till större berättelser. Kanske har hon redan gjort det i den Augustnominerade romanen Välkommen till den här världen?
Nu hann du före mig Hedvig! Härligt kort och koncist!
Ojdå! Jag trodde det var min uppgift, men det kanske var din? :-/
Ja visst var språket och en del formuleringar helt mästerliga?! Annars håller jag med, just den här boken är inget man minns nån längre tid. Men jag läser också gärna mer av denna författare.
Ser fram emot att läsa denna – eller kanske ska jag hoppa direkt på Välkommen till den här världen?