Boken på allas läppar!
Så gjorde vi då ett avsteg från pocketböckerna (utom för oss som läste den på engelska förstås) för att läsa den omtalade E.L. James ”Fifty shades of Grey” eller ”Femtio nyanser av honom” som den heter på svenska.
Grundtemat i boken är en klassisk kärlekshistoria, här mellan den unga oerfarna litteraturstudenten Anastasia Steele och den oerhört framgångsrika (och oerhört erfarna…) företagaren Christian Grey. Ett stormande amoröst äventyr som ganska snabbt för oss in på erotiska marker, vilket sannerligen är anledningen till den enorma uppmärksamhet som boken fått. Här är det detaljerat beskrivet och Christian Grey leder oss in i en annorlunda värld där han bland annat visar upp sitt ”playroom” och här krävs det många regler och säkerhetsord för att kunna vara med i spelet.
Kopplingen till Twilightböckerna, som inspirerade E L James att skriva dessa böcker, är mycket tydlig. Vi läser hur Ana snubblar in i rummet vid första mötet med Christian. Hennes bästa ”killkompis” som naturligtvis är förälskad i henne. Bara några exempel… Det känns inte helt originellt eller nyskapande. Boken böljar fram och tillbaka när vi följer Anastasias kval i hur hon ska förhålla sig till denne mystiska, mörka men samtidigt lockande man. Inte blir man särskilt mycket klokare efter att ha läst ut boken!
Vad tycker vi då:
De flesta av oss har läst den på engelska och tur var nog det för översättningen verkar vara i torftigaste laget. Jag håller med Margot Wallström som i Skavlan nämnde i förbigående att denna bok nog inte kommer för nobelpriset i litteratur!! Här är det en strid ström av” Holy cow/ holy shit/ holy crap” samt att man håller på att bli tokig av allt himlande med ögonen och allt detta bitande i läppen!!
Det som är lite intressant är att ingen av oss tyckte boken var särskilt bra men ALLA hade läst ut den (hur många böcker har vi inte ens orkat läsa de första 50 sidorna?) och två har redan tagit sig an del två i denna triologi. ”Man vill ju veta hur det går…”. Men det kan inte bara vara allmänintresset som driver läsandet framåt. Det är något i boken som gör att vi fortsätter läsa och de flesta vill läsa mer. Lite laddat i luften, lite spänning och lite genant. Man kan ju säga att omväxling förnöjer, eller hur?!
Den är väl inte en bästsäljare för intet… Mest nyfiken är jag på hur Christian kommer att utvecklas under böckernas gång, så ja, jag kommer också att läsa nästa bok:).
Bra jobbat Anna. Boken låter mycket bättre när du beskriver den än den verkligen var. 😉
Väldigt bra beskrivet Anna, om denna bok som gör att man irriterar sig på att det är rätt taffligt skrivet, alla ”himlande ögon”, steriotyperna, men att något ändå håller än kvar. Ja, det är väl det lite spännande, porriga förstås… Och så kanske det klassiska – ska hon lyckas förändra honom?
Håller med er andra! Visst är det märkligt att man trots sin irritation över alla klyschor, taffligt språk och till slut tjatigt porr, så fortsätter man ändå att läsa. Varför?
Fast jag kommer inte läsa tvåan tror jag. Det känns som det räcker… Jag tror jag kan gissa nämligen. Jag antar att hennes heta oskyldiga sätt (!) kommer få honom att öppna upp och ”blir normal”, och jag antar att de kommer ha en massa sex.
Nej, jag läser hellre om hela Isfolket-sagan…